Vi håller på att försvinna !

Vem hjälper oss ?

Artiklar

Fattiga eller rika länder

 

I-LAND OCH U-LAND


I världen finns de rika och fattiga länder. De rika kallar man för I-länder och de fattiga för U-länder. I-land är en förkortning för industriland, och U-land är en förkortning för utvecklingsland. Många rika länder ligger på norra halvan av jordklotet, medan många fattiga länder ligger på södra halvklotet. Det stora undantaget är Australien som är ett rikt land. Den största anledningen till denna uppdelning har med klimatet och naturtillgångar att göra. Ett land som har tillgång till vatten, skog eller olika mineraler och som dessutom har ett bra klimat har bättre förutsättningar att bli rikt än andra.

Det finns två stora sätt att mäta och jämföra länders ekonomier. De är:

BNP – Bruttonationalprodukt. Mäter det sammanlagda värdet av alla varor och tjänster som produceras i landet.

HDI – Human development index. Mäter till skillnad från BNP inte bara ekonomi i landet, utan räknar även med medellivslängd och utbildningsnivå.

Det finns tre steg som ett land ofta går igenom för att gå från ett U-land till ett I-land. De är:

Steg 1: Jordbruksöverskott, råvaruexport. Landet ska bli självförsörjande. Alla ska inte vara tvingade att arbeta med jordbruk.

Steg 2: Industriexport, infrastruktur, turistinkomster. Man börjar sälja industrivaror utomlands och utveckla vägar och flygplatser. Då kan man även locka människor till landet.

Steg 3: Hemmamarknad, medelklass. Fler blir rikare i landet och kan köpa mer än bara det nödvändigaste. Man skapar också en egen marknad för industrin.

De rikaste länderna i världen har en egen klubb. Den heter G8. I klubben finns länderna USA, Kanada, Japan, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien. Dessa länder träffas emellanåt och bestämmer saker som påverkar världshandeln och många andra länder än de själva.

Hur kan man hjälpa?
I samband med millennieskiftet beslöt länderna i FN att fattigdomen i världen ska halveras till år 2015. Denna strävan och handlingplan brukar man kalla för millenniemålen. Det finns olika sätt för ett u-land att komma ur sin fattigdom. Några exempel är:

Valutafonden - En organisation inom FN heter Valutafonden, eller förkortningen IMF – International Monetary Fund. Den har till uppgift att ge lån till fattiga länder. För att få låna pengar av Valutafonden får man också vissa krav på sig, t ex hur man ska använda pengarna.

Bistånd - Ett annat sätt att hjälpa fattigare länder att skänka pengar. När ett land skänker pengar till fattiga länder kallas detta för bistånd. Sverige ger ca 20 miljarder i bistånd.

Skuldavskrivning – Eftersom de fattiga länderna ofta har lån och måste betala dyra räntor till de rika länderna hindras de ofta att kunna lägga pengar på investeringar i sitt eget land. Det finns flera rörelser som vill att de fattiga ländernas skulder ska strykas helt och hållet för att de ska ha en chans att komma ur fattigdomen.

Handel – Det absolut bästa sättet för U-länderna att bli rikare är om de kan exportera mer varor till andra länder. I vissa länder skänker staten bidrag, t ex till bönder för att de ska kunna driva sitt jordbruk. Det gör ju också att U-länder har svårt att konkurrera med dessa. Har man dessutom tullar så blir det ännu svårare för fattiga länder att få sina varor sålda.


Informationen är hämtad från samhallskunskap.se - gratis läromedel på nätet

Utveckling och underutveckling (förhållandet mellan I-länder och U-länder) Livsvillkoren för olika människor är inte lika. En del lever rikemansliv i Hollywood medan andra lever på mindre än en dollar per dag i fattiga byar i tex Afrika. En del har det bra ställt och en del har helt omänskliga levnadsvillkor. Oftast så beror det på var i världen man bor. En del länder är fattiga och en del är rika, vad beror det på? Jag ska berätta om hur det är i världen, vad det kan bero på och vad man kan göra åt det. Jag börjar med att berätta om I-länder och U-länder. Enkelt sammanfattat så kan man säga att de välbärgade i världen lever i i så kallade I-länder, Industrialiseringsländer. Karakteristiska drag för ett industriland är att det råder välstånd och rikedomarna är jämt fördelade, som i tex USA där 10% av befolkningen äger 28% av landets tillgångar. De sociala förhållandena är goda med en väl utbyggd utbildning och bra sjukvård med få grunder för sjukdomar. De flesta bor i städerna och teknik och service är huvudnäringar. Dessutom är det ökad jämlikhet mellan könen.Ett U-land är ett Utvecklingsland, ett land som inte har utvecklats på samma nivå som ett I-land. Ca 73 % av jordens befolkning beräknas bo i U-länder. U-länderna ligger på södra delen av jordklotet som Oceanien, Afrika, Asien och Latinamerika med undantag från Australien, Nya Zeeland, Sydafrika och Japan. Alla U-länder är naturligtvis inte lika men de har vissa karakteristiska drag:

De är underutvecklade länder där primär industri dominerar och de flesta bor på landet där de arbetar med jordbruk. Jordbruket är främst självhushållande och drivs med ineffektiva metoder. Eftersom få människor har fast arbete har de ingen fast inkomst och får inga pengar. Då kan de inte köpa mat så svält är vanligt, och sjukdomar med eftersom det inte finns några pengar att satsa på den offentliga sektorn, så det är också låg utbildning och de flesta är analfabeter. Barnen ses som någon slags ålderdomsförsäkring, om man får många barn är chansen större att många överlever och barnen tvingas arbeta för att försörja familjen och kan inte gå i skolan. Dessutom har familjerna inte råd med alla barn och de får mindre att äta. Kvinnorna är i en underlägsen position och det händer att spädbarn som visar sig vara flickor dödas. Pojkar är mer välkomna eftersom de kan arbeta mer och ta hand om hemmet när de vuxna blir äldre

I-länderna har inte alltid varit I-länder. Innan industrialiseringen på 1800-talet var de jordbruksländer. Länder som levde på jordbruket där man levde i sin egen lilla by hela sitt liv och levde på sin egen gård med sitt eget jordbruk och mjölkade sina kossor. Man dog tidigt och man hade många barn som kunde ta hand om gården när de äldre dog och ingen kunde läsa. Skillnaden mellan jordbruksländerna som I-länderna var förut och U-länderna idag kan man fundera över. Att U-länderna idag har varit kolonier är en stor skillnad. Länder i norr som Storbritannien och Frankrike hade kolonier i tex Afrika. De fraktade landets råvaror till sina länder där de producerade produkter i sina industrier som de sedan kunde sälja på marknaden i landet som råvarorna från början kom ifrån. Idag är länderna politiskt självständiga men har samma roll i världen. De säljer råvaror och köper tillbaka de färdiga produkterna på marknaden. Det kallas nykolonialism.

Jordens resurser är extremt ojämnt fördelade. 20 % av jordens befolkning äger 80 % av jordens resurser och 80 % av jordens befolkning äger 20 % av jordens resurser. Hur kommer det sig? Varför är U-länderna så fattiga? Under olika tidsperioder har man haft olika teorier:50-talet: "De är fattiga för att de är många" Man hade en teori om att U-länderna var fattiga för att de inte kunde försörja alla människor. I I-länderna kan man producera mer än vad man behöver till befolkningen och därför kan man hålla en så hög levnadsstandard. Det kan man inte i tex Kina och Indien eftersom de är så många. Man samlade ihop bidrag till att skickade preventivmedel till länderna och man skickade pengar till Indien för att betala män för att de skulle sterilisera sig, allt för att minska befolkningsmängden. I dag är det lag i Kina på att om man har mer än ett barn får man inget barnbidrag. Men fattiga för att de är många?? I den rika världen förbrukar man oerhört mycket mer resurser än i den fattiga delen av världen. Man kan säga att en svensk under sin livstid i genomsnitt förbrukar minst 100 gånger mer än en indier. Sverige väger nästan lika mycket som Indien med alla sina invånare mätt i konsumtionsmått.

På jorden sliter man på resurserna varje år vilket leder till svältkatastrofer och flyktingströmmar i fattiga länder. Och det är I- länderna som sliter på dem. En del av resurserna finns det dessutom bara en viss mängd av som mineraler, kol och olja mm. En dag så kommer de att ta slut. Vad ska vi göra då?60-talet: "De är fattiga för att de är fattiga" På 60-talet hade man en teori om att U-länderna var fattiga för att de inte kom ur "den onda cirkeln" eller "hjulet som inte ville snurra" och därför saknade viktiga produktionsfaktorer. U-länderna har arbetskraft och råvaror, men saknar infrastruktur så att de kan ta vara på råvarorna eftersom de inte har kapital, (pengar) och inte heller "knowhow" (kunskap).
Man kan se allting som att det går runt och runt i en ond cirkel:Produktionen går dåligt ( Man tjänar inga pengar ( Fattigdom ( Inga pengar till utbildning och vård ( Undernäring ( Sjukdom ( Lägre produktion ( Inget överskott för förbättring ( Produktionen fortsätter att gå dåligt.70-talet: "De är fattiga för att vi är rika" På 70-talet hade man en teori om att U-länderna var fattiga för att vi är rika, och vi har ju blivit rika dels på grund av kolonierna vi haft som nu är U-länder. När U-länderna var kolonier tog vi råvarorna och producerade produkter som såldes tillbaka. I-länderna blev rika, men U-länderna allt fattigare. Idag råder nykolonialism, med det menas att U-ländernas roll i världen fortfarande är kvar.

Nu använder vi i I-länderna upp jordens resurser när vi lever gott med tv- apparater, datorer och bilar och använder pengarna vi tjänar till att utveckla vårt land så vi får det ännu bättre ställt. Vore det inte bättre om vi gav pengarna vi tjänade till de fattiga istället?80-talet: "De är fattiga för att de bär på skuldbördan" Allt började 1973 när oljepriset höjdes. Det blev ransoneringar på bensi och olja och på energi över huvud taget eftersom många hus eldades med olja- Ransoneringstider. I dåliga tider vill man spara och sätta in pengar på banken. Bankerna fick mycket pengar som de ville låna ut. De sökte låntagare och lånade ut pengar till fattiga U-länder som behövde kapital. Bankerna var listiga och satte en rörlig ränta på lånen. Den rörliga räntan steg och råvarupriserna steg. Dessutom gick inte pengarna till att förbättra landet utan ledarna som hade makten använde pengarna till lyxkonsumtion, korruption och till att köpa vapen.

Många U-länder har odemokratiska system med korrupta ledare så man är rädd för att pengarna används i fel syften och att de som har makten ska stoppa dem i egna fickor och inte använda dem till att bekämpa fattigdomen. Man vill stärka demokratiska processer i U-länderna medhjälp av organisationer mm.

källa: mimersbrunn.se